Julius Blüthner Pianofortefabrik
Julius Blüthner Pianofortefabrik GmbH är en pianomanufaktur i Leipzig i Tyskland.
Tillsammans med C. Bechstein, Bösendorfer och Steinway & Sons brukar Blüthner ofta kallas en av de ”Big Four” bland pianotillverkare.
Historia
Julius Blüthner grundade sin verkstad 1853 i Leipzig i Sachsen. Denna framgång nåddes först efter en lång och svår kamp om Leipzigs medborgarrätt. Julius startade sitt företag med sig själv och tre andra hantverkare. Som en djupt religiös man uttalade Julius de avgörande orden som skulle göra det möjligt för hans företag att överleva och blomstra i de följande 162 åren: ”Möge Gud segra”. Åldern på ett visst Blüthner-piano kan fastställas med hjälp av serienumret och ålderstabellen på Blüthners webbplats.
Omkring 1900 var Blüthner Tysklands största pianobyggare med en årsproduktion på omkring 5 000 instrument. Innovationer som aliquotsträngen, en sympatiskt vibrerande och unisont stämd fjärde sträng, den cylindriska resonansbottnen och de snedskurna hamrarna gav Blüthner-instrumentet en unik röst.
Ägarna Adolf Max Blüthner, Dr. Paul Robert och Willy Bruno Heinrich erhöll ett kejserligt-kungligt utnämningsbrev till hovet i Österrike-Ungern.
År 1936 valdes Blüthner ut att bygga flygeln till luftskeppet Hindenburg.
Under andra världskriget förstördes Blüthner-fabriken 1942 i ett luftangrepp.
Efter kriget byggde Dr. Rudolf Blüthner-Haessler upp företaget på nytt, och 1948 återupptogs tillverkningen av pianon.
År 1972 förstatligades företaget av DDR-regeringen, men tack vare Ingbert Blüthner-Haessler, som stannade kvar i företaget som verkställande direktör, kunde företaget förbli ekonomiskt livskraftigt.
Med Berlinmurens fall 1989 och Tysklands återförening 1990 kunde familjen Blüthner till slut återfå kontrollen över företaget. Ingbert Blüthner-Haessler omorganiserade företaget genom att öka produktionskapaciteten och modernisera tillverkningsprocessen.
Från 1994 till 1997 byggdes en ny fabrik i Störmthal nära Leipzig.
Sedan 1995 delade Ingbert Blüthner-Haessler ledningen av företaget med sina båda söner Dr. Christian Blüthner-Haessler och Knut Blüthner-Haessler.
År 2009 gick pianofirman Karl Rönisch samman med Blüthner, och produktionen av Karl Rönisch flyttades till Blüthner-fabriken i Leipzig.
I dag brukar Blüthner, vid sidan av C. Bechstein, Bösendorfer och Steinway & Sons, ofta kallas en av de ”Big Four” bland pianotillverkare.
Aktuella flygelmodeller
Modell Längd
1 280 cm (9’2″)
2 238 cm (7’8″)
4 210 cm (6’10”)
6 190 cm (6’3″)
10 166 cm (5’5″)
11 154 cm (5’1″)
Aktuella pianomodeller
Modell Höjd
S 145 cm (57,3″)
B 132 cm (52,2″)
A 124 cm (49″)
C 118 cm (46,2″)
D 116 cm (45,7″)
Utgångna pianomodeller
Lista över pianomodeller som inte längre tillverkas:
Modell Längd
Stil IV 150 cm (4’11”)
Modell IVa 165 cm (5’5″)
Modell V 175 cm (5’9″)
Modell VI (Aliquot) 175 cm (5’9″)
Stil VII 190 cm (6’3″)
Stil VIII (Aliquot) 190 cm (6’3″)
Stil IX 200 cm – 211 cm (6’7″ – 6’11”)
Stil X 234 cm (7’8″)
Stil XI 274 cm (9′)
Stil XII 190 cm (6’3″)
Designmodeller
Av särskilt intresse är det unika Blüthner-pianot, ett lätt specialinstrument som byggdes för användning på zeppelinaren LZ 129 Hindenburg. Pianots harpplatta var tillverkad av aluminium, vilket innebar en viktbesparing på omkring 100 kg jämfört med en vanlig gjutjärnsstomme av samma storlek. Det var det första pianot som användes under en flygning, och det användes i en radiosändning med namnet ”Luftkonzert”. För att spara vikt togs det bort 1937, så att det överlevde Hindenburgs ökända haveri, för att sedan förstöras av bomber under andra världskriget. En kopia av detta piano syntes i filmen Hindenburg från 1975, där Reed Channing (Peter Donat) sjunger. Eftersom filmen utspelar sig under luftskeppets sista flygning, då pianot inte fanns ombord, är pianots närvaro ett historiskt fel.
Blüthner tillverkar några specialpianon, däribland sådana med omvänd design, så att en vänsterhänt kan spela tenoren med vänster hand och basen med höger hand. År 2008 konstruerade och byggde Blüthner åt en kund i Spanien en särskild klaviatur i designen hos Jankó-klaviaturen.
Märken
Förutom märket Blüthner tillverkar Blüthner ytterligare två märken: Haessler för mellansegmentet och Irmler för instegssegmentet.
Haessler
Pianona av märket Haessler är avsedda för mellansegmentet och utvecklas och byggs i samma fabrik som Blüthner-pianona.
Irmler
Irmler-pianon för instegssegmentet utvecklas av Blüthner och tillverkas i olika länder. Pianona i Studio Edition tillverkas i Kina och skeppas till Tyskland, där de förses med Abel-hammare. Pianona i Professional Edition använder strukturella och akustiska element från Samick-fabriken i Indonesien samt korpusar från Polen och monteras sedan i Tyskland.
Många kungar, tonsättare, dirigenter, konstnärer, författare och tolkar har ägt Blüthner-pianon. Bland dem märks Wilhelm II, kejsar Frans Josef I, Johannes Brahms, Gustav Mahler, Liberace, Béla Bartók, Claude Debussy, George Formby, Dodie Smith, Max Reger, Richard Wagner, Johann Strauss, Pjotr Iljitj Tjajkovskij, Dmitrij Sjostakovitj, Petronel Malan. Sergej Rachmaninov sade: ”Det finns bara två saker jag tog med mig på min väg till Amerika… min hustru och min dyrbara Blüthner”.
Blüthner har också använts inom populärmusiken. Ett Blüthner-piano som ägdes av Abbey Road Studios i London användes på några spår på Beatles-albumet Let It Be (1970), framför allt på hitlåtarna ”Let It Be” och ”The Long and Winding Road”. Blüthner har också använts i filmerna Gaslight (1944) och The Sting (1973), och ett spelades av Hannibal Lecter i filmen Hannibal. Ett annat, ett stuntpiano, förstördes i Iron Man (2008). Ett Blüthner-piano förekommer också i Cole Porter-filmen De-Lovely (2004) i scenerna i lägenheten i Venedig.
Flygel Blüthner salongsflygel 190 cm år 1920 - Nyskick
19.900,00 €
Det viktigaste i korthet
1 i lager
Beskrivning
Julius Blüthner Pianofortefabrik
Julius Blüthner Pianofortefabrik GmbH är en pianomanufaktur i Leipzig i Tyskland.
Tillsammans med C. Bechstein, Bösendorfer och Steinway & Sons brukar Blüthner ofta kallas en av de ”Big Four” bland pianotillverkare.
Historia
Julius Blüthner grundade sin verkstad 1853 i Leipzig i Sachsen. Denna framgång nåddes först efter en lång och svår kamp om Leipzigs medborgarrätt. Julius startade sitt företag med sig själv och tre andra hantverkare. Som en djupt religiös man uttalade Julius de avgörande orden som skulle göra det möjligt för hans företag att överleva och blomstra i de följande 162 åren: ”Möge Gud segra”. Åldern på ett visst Blüthner-piano kan fastställas med hjälp av serienumret och ålderstabellen på Blüthners webbplats.
Omkring 1900 var Blüthner Tysklands största pianobyggare med en årsproduktion på omkring 5 000 instrument. Innovationer som aliquotsträngen, en sympatiskt vibrerande och unisont stämd fjärde sträng, den cylindriska resonansbottnen och de snedskurna hamrarna gav Blüthner-instrumentet en unik röst.
Ägarna Adolf Max Blüthner, Dr. Paul Robert och Willy Bruno Heinrich erhöll ett kejserligt-kungligt utnämningsbrev till hovet i Österrike-Ungern.
År 1936 valdes Blüthner ut att bygga flygeln till luftskeppet Hindenburg.
Under andra världskriget förstördes Blüthner-fabriken 1942 i ett luftangrepp.
Efter kriget byggde Dr. Rudolf Blüthner-Haessler upp företaget på nytt, och 1948 återupptogs tillverkningen av pianon.
År 1972 förstatligades företaget av DDR-regeringen, men tack vare Ingbert Blüthner-Haessler, som stannade kvar i företaget som verkställande direktör, kunde företaget förbli ekonomiskt livskraftigt.
Med Berlinmurens fall 1989 och Tysklands återförening 1990 kunde familjen Blüthner till slut återfå kontrollen över företaget. Ingbert Blüthner-Haessler omorganiserade företaget genom att öka produktionskapaciteten och modernisera tillverkningsprocessen.
Från 1994 till 1997 byggdes en ny fabrik i Störmthal nära Leipzig.
Sedan 1995 delade Ingbert Blüthner-Haessler ledningen av företaget med sina båda söner Dr. Christian Blüthner-Haessler och Knut Blüthner-Haessler.
År 2009 gick pianofirman Karl Rönisch samman med Blüthner, och produktionen av Karl Rönisch flyttades till Blüthner-fabriken i Leipzig.
I dag brukar Blüthner, vid sidan av C. Bechstein, Bösendorfer och Steinway & Sons, ofta kallas en av de ”Big Four” bland pianotillverkare.
Aktuella flygelmodeller
Modell Längd
1 280 cm (9’2″)
2 238 cm (7’8″)
4 210 cm (6’10”)
6 190 cm (6’3″)
10 166 cm (5’5″)
11 154 cm (5’1″)
Aktuella pianomodeller
Modell Höjd
S 145 cm (57,3″)
B 132 cm (52,2″)
A 124 cm (49″)
C 118 cm (46,2″)
D 116 cm (45,7″)
Utgångna pianomodeller
Lista över pianomodeller som inte längre tillverkas:
Modell Längd
Stil IV 150 cm (4’11”)
Modell IVa 165 cm (5’5″)
Modell V 175 cm (5’9″)
Modell VI (Aliquot) 175 cm (5’9″)
Stil VII 190 cm (6’3″)
Stil VIII (Aliquot) 190 cm (6’3″)
Stil IX 200 cm – 211 cm (6’7″ – 6’11”)
Stil X 234 cm (7’8″)
Stil XI 274 cm (9′)
Stil XII 190 cm (6’3″)
Designmodeller
Av särskilt intresse är det unika Blüthner-pianot, ett lätt specialinstrument som byggdes för användning på zeppelinaren LZ 129 Hindenburg. Pianots harpplatta var tillverkad av aluminium, vilket innebar en viktbesparing på omkring 100 kg jämfört med en vanlig gjutjärnsstomme av samma storlek. Det var det första pianot som användes under en flygning, och det användes i en radiosändning med namnet ”Luftkonzert”. För att spara vikt togs det bort 1937, så att det överlevde Hindenburgs ökända haveri, för att sedan förstöras av bomber under andra världskriget. En kopia av detta piano syntes i filmen Hindenburg från 1975, där Reed Channing (Peter Donat) sjunger. Eftersom filmen utspelar sig under luftskeppets sista flygning, då pianot inte fanns ombord, är pianots närvaro ett historiskt fel.
Blüthner tillverkar några specialpianon, däribland sådana med omvänd design, så att en vänsterhänt kan spela tenoren med vänster hand och basen med höger hand. År 2008 konstruerade och byggde Blüthner åt en kund i Spanien en särskild klaviatur i designen hos Jankó-klaviaturen.
Märken
Förutom märket Blüthner tillverkar Blüthner ytterligare två märken: Haessler för mellansegmentet och Irmler för instegssegmentet.
Haessler
Pianona av märket Haessler är avsedda för mellansegmentet och utvecklas och byggs i samma fabrik som Blüthner-pianona.
Irmler
Irmler-pianon för instegssegmentet utvecklas av Blüthner och tillverkas i olika länder. Pianona i Studio Edition tillverkas i Kina och skeppas till Tyskland, där de förses med Abel-hammare. Pianona i Professional Edition använder strukturella och akustiska element från Samick-fabriken i Indonesien samt korpusar från Polen och monteras sedan i Tyskland.
Framstående Blüthner-artister
Många kungar, tonsättare, dirigenter, konstnärer, författare och tolkar har ägt Blüthner-pianon. Bland dem märks Wilhelm II, kejsar Frans Josef I, Johannes Brahms, Gustav Mahler, Liberace, Béla Bartók, Claude Debussy, George Formby, Dodie Smith, Max Reger, Richard Wagner, Johann Strauss, Pjotr Iljitj Tjajkovskij, Dmitrij Sjostakovitj, Petronel Malan. Sergej Rachmaninov sade: ”Det finns bara två saker jag tog med mig på min väg till Amerika… min hustru och min dyrbara Blüthner”.
Blüthner har också använts inom populärmusiken. Ett Blüthner-piano som ägdes av Abbey Road Studios i London användes på några spår på Beatles-albumet Let It Be (1970), framför allt på hitlåtarna ”Let It Be” och ”The Long and Winding Road”. Blüthner har också använts i filmerna Gaslight (1944) och The Sting (1973), och ett spelades av Hannibal Lecter i filmen Hannibal. Ett annat, ett stuntpiano, förstördes i Iron Man (2008). Ett Blüthner-piano förekommer också i Cole Porter-filmen De-Lovely (2004) i scenerna i lägenheten i Venedig.
Visning endast efter överenskommelse – våra instrument finns på olika lager.
Lagstadgad garanti på 2 år, dessutom garanti på upp till 5 år – omfattning och villkor kommer vi överens om individuellt före köpet.
Ytterligare information
Blüthner
Relaterade produkter
C. Bechstein flygel Mod. A 184 cm år 1906 - Nyskick
33.600,00 € Lägg till i varukorg(Såld) Bösendorfer salongsflygel Mod. 213 cm år 1992- Nyskick
48.600,00 € Läs mer(Såld) Bösendorfer 170 cm år 1916 - renoverad
26.000,00 € Läs mer